Terapi mot livsångest

Tycker det är löjligt när folk skriver ”är det bara jag” när de ska komma med ett påstående. För av alla miljarder människor som finns på jorden så är det nästan helt omöjligt att man är den enda som känner eller gör på ett specifikt sätt. Det kanske inte är det mest vanliga men man är sällan helt ensam. Ändå tänker jag själv skriva så nu, är det bara jag som ibland känner att livet är ganska hopplöst. Antagligen inte och jag vet att det nog inte är sant men kan ändå inte hjälpa att tänka så. Och innan ni säger att jag borde gå och prata med en psykolog – jag går redan i terapi på Ulrikas Medvetenhet och Balans i Hörby här i Skåne, så jag får hjälp med att bearbeta mina tankar.

Jag började gå i terapi här i Hörby för lite mer än ett halvår sen nu och det har blivit bättre, jag får inte mina deppiga stunder lika ofta längre men fortfarande minst en gång i veckan. Ibland är det som en våg som kommer från ingenstans och sköljer över mig när jag är som gladast och får skratten att förvandlas till tårar. Ibland smyger det sig på som ett gepard på en gasell. Får mig att känna ångest ända in i själen.

Jag tycker att terapin hjälper. Jag vet dock att allting handlar om mig. Att allting inte kan läggas på de från Ulrikas Medvetenhet och Balans utan att det faktiskt är jag som måste arbeta med mina egna känslor och tankar och försöka hindra mig själv från att tänka för mycket och för att låta de negativa tankarna skena iväg med mig. Stoppa dem innan.

Så därför behövs det inte bara vanlig terapi utan även eget psykiskt arbete. Skulle dock inte klara att bekämpa tankarna helt själv utan behöver min psykolog på Ulrikas Medvetenhet och Balans i Hörbys assistans.